Vi människor är så äventyrslystna, vi skjuter oftast upp räkningar, läxor och andra sysslor till sista sekunden för vi är ute efter spänningen, ja det och möjligen att vi är en aning lata.
Vi är ute efter ett spel, saker och ting som ska få vardagen att bli lite roligare. Sitta och ranka killars snygghet över en kopp te på stan. Kritisera o kommentera människor i vår omgivning.
Och slutligen det jag ville komma fram till.
Dating!
Varför spelar vi alltid ett spel? Jag tror inte jag varit med om en gång utan att man spelar spelet.
Dessvärre skulle jag aldrig falla för killen om han inte spelade spelet. Utan spelet blir han inte intressant. Men det är ju fan sjukt! Att man faller för en kille som vid andra anblicken verkar nonchalant istället för en kille som faktiskt säger vad han tycker och visar vad han känner.
Vi vill alltid (nästan) ha det vi inte kan få. Så fort killen börjar verka ointresserad, då blir han intressant. Varför är det så? Och varför kan jag aldrig göra samma sak tillbaka, vara lite svårflörtad och inte svara på sms på direkten ?
I HATE PLAYING GAMES
Ge mig regelboken tack!
